Matteus 22
nya testamentet
- 1 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
- 2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
- 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
- 4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
- 5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
- 6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
- 7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
- 8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
- 9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
- 10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
- 11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
- 12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
- 13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
- 14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
- 15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
- 16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
- 17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
- 18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
- 19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
- 20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
- 21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
- 22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
- 23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
- 24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
- 25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
- 26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
- 27 Sist av alla dog hustrun.
- 28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
- 29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
- 30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
- 31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
- 32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
- 33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
- 34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
- 35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
- 36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
- 37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
- 38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
- 39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
- 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
- 41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
- 42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
- 43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
- 44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
- 45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
- 46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.