Klagovisorna 5
gamla testamentet
- 1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
- 2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
- 3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
- 4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
- 5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
- 6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
- 7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
- 8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
- 9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
- 10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
- 11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
- 12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
- 13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
- 14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
- 15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
- 16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
- 17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
- 18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
- 19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
- 20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
- 21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
- 22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?