Job 8
gamla testamentet
- 1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
- 2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
- 3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
- 4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
- 5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
- 6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
- 7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
- 8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
- 9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
- 10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
- 11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
- 12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
- 13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
- 14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
- 15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
- 16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
- 17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
- 18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
- 19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
- 20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
- 21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
- 22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.