Job 6
gamla testamentet
- 1 Då tog Job till orda och sade:
- 2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
- 3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
- 4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
- 5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
- 6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
- 7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
- 8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
- 9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
- 10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
- 11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
- 12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
- 13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
- 14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
- 15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
- 16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
- 17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
- 18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
- 19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
- 20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
- 21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
- 22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
- 23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
- 24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
- 25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
- 26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
- 27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
- 28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
- 29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
- 30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?