Job 4
gamla testamentet
- 1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
- 2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
- 3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
- 4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
- 5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
- 6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
- 7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
- 8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
- 9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
- 10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
- 11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
- 12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
- 13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
- 14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
- 15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
- 16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
- 17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
- 18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
- 19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
- 20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
- 21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»