Job 20
gamla testamentet
- 1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
- 2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
- 3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
- 4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
- 5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
- 6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
- 7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
- 8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
- 9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
- 10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
- 11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
- 12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
- 13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
- 14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
- 15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
- 16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
- 17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
- 18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
- 19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
- 20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
- 21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
- 22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
- 23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
- 24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
- 25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
- 26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
- 27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
- 28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
- 29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.