Job 15
gamla testamentet
- 1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
- 2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
- 3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
- 4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
- 5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
- 6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
- 7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
- 8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
- 9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
- 10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
- 11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
- 12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
- 13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
- 14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
- 15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
- 16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
- 17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
- 18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
- 19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
- 20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
- 21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
- 22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
- 23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
- 24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
- 25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
- 26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
- 27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
- 28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
- 29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
- 30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
- 31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
- 32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
- 33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
- 34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
- 35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.