Klagovisorna 3
gamla testamentet
- 1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
- 2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
- 3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
- 4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
- 5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
- 6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
- 7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
- 8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
- 9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
- 10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
- 11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
- 12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
- 13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
- 14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
- 15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
- 16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
- 17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
- 18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
- 19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
- 20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
- 21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
- 22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
- 23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
- 24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
- 25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
- 26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
- 27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
- 28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
- 29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
- 30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
- 31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
- 32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
- 33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
- 34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
- 35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
- 36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
- 37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
- 38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
- 39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
- 40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
- 41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
- 42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
- 43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
- 44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
- 45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
- 46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
- 47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
- 48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
- 49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
- 50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
- 51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
- 52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
- 53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
- 54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
- 55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
- 56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
- 57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
- 58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
- 59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
- 60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
- 61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
- 62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
- 63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
- 64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
- 65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
- 66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.