Job 28
gamla testamentet
- 1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
- 2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
- 3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
- 4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
- 5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
- 6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
- 7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
- 8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
- 9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
- 10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
- 11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
- 12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
- 13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
- 14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
- 15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
- 16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
- 17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
- 18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
- 19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
- 20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
- 21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
- 22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
- 23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
- 24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
- 25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
- 26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
- 27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
- 28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»