Job 16
gamla testamentet
- 1 Därefter tog Job till orda och sade:
- 2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
- 3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
- 4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
- 5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
- 6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
- 7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
- 8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
- 9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
- 10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
- 11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
- 12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
- 13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
- 14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
- 15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
- 16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
- 17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
- 18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
- 19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
- 20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
- 21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
- 22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.