Job 13
gamla testamentet
- 1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
- 2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
- 3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
- 4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
- 5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
- 6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
- 7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
- 8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
- 9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
- 10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
- 11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
- 12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
- 13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
- 14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
- 15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
- 16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
- 17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
- 18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
- 19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
- 20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
- 21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
- 22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
- 23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
- 24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
- 25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
- 26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
- 27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
- 28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!