BibleWe

Online Bibeln

Bible

2 Mosebok 10

gamla testamentet

  1. 1 Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tjänares hjärtan, för att jag skulle göra dessa mina tecken mitt ibland dem,
  2. 2 och för att du sedan skulle kunna förtälja för din son och din sonson vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, så att I förnimmen att jag är HERREN.»
  3. 3 Då gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: »Så säger HERREN, hebréernas Gud: Huru länge vill du vara motsträvig och icke ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
  4. 4 Ty om du icke vill släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon låta gräshoppor komma över ditt land.
  5. 5 Och de skola övertäcka marken så att man icke kan se marken; och de skola äta upp återstoden av den kvarleva som har blivit över åt eder efter haglet, och de skola aväta alla edra träd, som växa på marken.
  6. 6 Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, så ock alla dina tjänares hus och alla egyptiers hus, så att dina fäder och dina faders fäder icke hava sett något sådant, från den dag de blevo till på jorden ända till denna dag.» Och han vände sig om och gick ut ifrån Farao.
  7. 7 Men Faraos tjänare sade till honom: »Huru länge skall denne vara oss till förfång? Släpp männen, så att de kunna hålla gudstjänst åt HERREN, sin Gud. Inser du icke ännu att Egypten bliver fördärvat?»
  8. 8 Då hämtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: »I mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN, eder Gud. Men vilka äro nu de som skola gå?»
  9. 9 Mose svarade: »Vi vilja gå både unga och gamla; vi vilja gå med söner och döttrar, med får och fäkreatur; ty en HERRENS högtid skola vi hålla.»
  10. 10 Då sade han till dem: »Må HERREN: vara med eder lika visst som jag släpper eder med edra kvinnor och barn! Där ser man att I haven ont i sinnet!
  11. 11 Nej; I män mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN; det var ju detta som I begärden.» Och man drev dem ut ifrån Farao.
  12. 12 Och HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över Egyptens land, så att gräshoppor komma över Egyptens land och äta upp alla örter i landet, allt vad haglet har lämnat kvar.»
  13. 13 Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och HERREN lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och hela natten; och när det blev morgon, förde östanvinden gräshopporna fram med sig.
  14. 14 Och gräshopporna kommo över hela Egyptens land och slogo i stor mängd ned över hela Egyptens område; en sådan myckenhet av gräshoppor hade aldrig tillförne kommit och skall icke heller hädanefter komma.
  15. 15 De övertäckte hela marken, så att marken blev mörk; och de åto upp alla örter i landet och all frukt på träden, allt som haglet hade lämnat kvar; intet grönt blev kvar på träden eller på markens örter i hela Egyptens land.
  16. 16 Då kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: »Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.
  17. 17 Men förlåt nu min synd denna enda gång; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avvänder allenast denna dödsplåga ifrån mig.»
  18. 18 Då gick han ut ifrån Farao och bad till HERREN.
  19. 19 Och HERREN vände om vinden och lät en mycket stark västanvind komma; denna fattade i gräshopporna och kastade dem i Röda havet, så att icke en enda gräshoppa blev kvar inom Egyptens hela område.
  20. 20 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke släppte Israels barn.
  21. 21 Därefter sade HERREN till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, så skall över Egyptens land komma ett sådant mörker, att man kan taga på det.»
  22. 22 Då räckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar.
  23. 23 Ingen kunde se den andre, och ingen kunde röra sig från sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust där de bodde.
  24. 24 Då kallade Farao Mose till sig och sade: »Gån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN; låten allenast edra får och fäkreatur bliva kvar. Också edra kvinnor och barn må gå med eder.»
  25. 25 Men Mose sade: »Du måste ock låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt HERREN, vår Gud.
  26. 26 Också vår boskap måste gå med oss, och icke en klöv får bliva kvar; ty därav måste vi taga det varmed vi skola hålla gudstjänst åt HERREN, vår Gud. Och förrän vi komma dit, veta vi själva icke vad vi böra offra åt HERREN.»
  27. 27 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke ville släppa dem.
  28. 28 Och Farao sade till honom: »Gå bort ifrån mig, och tag dig till vara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte; ty på den dag du kommer inför mitt ansikte skall du dö.»
  29. 29 Mose svarade: »Du har talat rätt; jag skall icke vidare komma inför ditt ansikte.»
⟨ 9 2 Mosebok 11 ⟩

2 Mosebok

gamla testamentet

  1. 2 Mosebok 1
  2. 2 Mosebok 2
  3. 2 Mosebok 3
  4. 2 Mosebok 4
  5. 2 Mosebok 5
  6. 2 Mosebok 6
  7. 2 Mosebok 7
  8. 2 Mosebok 8
  9. 2 Mosebok 9
  10. 2 Mosebok 10
  11. 2 Mosebok 11
  12. 2 Mosebok 12
  13. 2 Mosebok 13
  14. 2 Mosebok 14
  15. 2 Mosebok 15
  16. 2 Mosebok 16
  17. 2 Mosebok 17
  18. 2 Mosebok 18
  19. 2 Mosebok 19
  20. 2 Mosebok 20
  21. 2 Mosebok 21
  22. 2 Mosebok 22
  23. 2 Mosebok 23
  24. 2 Mosebok 24
  25. 2 Mosebok 25
  26. 2 Mosebok 26
  27. 2 Mosebok 27
  28. 2 Mosebok 28
  29. 2 Mosebok 29
  30. 2 Mosebok 30
  31. 2 Mosebok 31
  32. 2 Mosebok 32
  33. 2 Mosebok 33
  34. 2 Mosebok 34
  35. 2 Mosebok 35
  36. 2 Mosebok 36
  37. 2 Mosebok 37
  38. 2 Mosebok 38
  39. 2 Mosebok 39
  40. 2 Mosebok 40