BibleWe

Online Bibeln

Bible

2 Krönikeboken 25

gamla testamentet

  1. 1 Amasja var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan, från Jerusalem.
  2. 2 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke av fullt hängivet hjärta.
  3. 3 Och sedan hans konungadöme hade blivit befäst, lät han dräpa dem av sina tjänare, som hade dödat hans fader, konungen.
  4. 4 Men deras barn dödade han icke, utan handlade i enlighet med vad föreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt: »Föräldrarna skola icke dö för sina barns skull, och barnen skola icke dö för sina föräldrars skull, utan var och en skall dö genom sin egen synd.»
  5. 5 Och Amasja församlade Juda barn och lät dem ställa upp sig efter sina familjer, efter sina över- och under- hövitsmän, hela Juda och Benjamin. Därefter inmönstrade han dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, och fann dem utgöra tre hundra tusen utvalda stridbara män, som kunde föra spjut och sköld.
  6. 6 Därtill lejde han för hundra talenter silver ett hundra tusen tappra stridsmän ur Israel.
  7. 7 Men en gudsman kom till honom och sade: »O konung, låt icke Israels här draga åstad med dig, ty HERREN är icke med Israel, icke med hela hopen av Efraims barn;
  8. 8 utan du själv må allena draga åstad. Grip verket an, gå frimodigt ut i striden. Gud skall eljest låta dig komma på fall genom fienden; ty Gud förmår både att hjälpa och att stjälpa.»
  9. 9 Amasja sade till gudsmannen: »Men huru skall det då gå med de hundra talenterna som jag har givit åt skaran från Israel?» Gudsmannen svarade: »HERREN kan väl giva dig mer än det.»
  10. 10 Då avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Häröver blevo dessa högeligen förgrymmade på Juda och vände tillbaka hem i vredesmod.
  11. 11 Men Amasja tog mod till sig och tågade ut med sitt folk och drog till Saltdalen och nedgjorde där av Seirs barn tio tusen.
  12. 12 Och Juda barn togo andra tio tusen till fånga levande; dem förde de upp på spetsen av en klippa och störtade dem ned från klippspetsen, så att de alla krossades.
  13. 13 Men de som tillhörde den skara som Amasja hade sänt tillbaka, och som icke hade fått gå med honom ut i striden, företogo plundringståg i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon; och de nedgjorde tre tusen av invånarna och togo stort byte.
  14. 14 När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edoméerna, förde han med sig Seirs barns gudar och ställde upp dem till gudar åt sig; och han tillbad inför dem och tände offereld åt dem.
  15. 15 Då upptändes HERRENS vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet; denne sade till honom: »Varför söker du detta folks gudar, som ju icke hava kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?»
  16. 16 När denne så talade till honom, svarade han honom: »Hava vi satt dig till konungens rådgivare? Håll upp, om du icke vill att man skall dräpa dig.» Då höll profeten upp och sade: »Jag förstår nu att Gud har beslutit att fördärva dig, eftersom du gör på detta sätt och icke vill höra på mitt råd.»
  17. 17 Och sedan Amasja, Juda konung, hade hållit rådplägning, sände han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och lät säga: »Kom, låt oss drabba samman med varandra.»
  18. 18 Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, och lät svara: »Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur på Libanon fram över törnbusken och trampade ned den.
  19. 19 Du tänker på huru du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig ditt hjärta och vill vinna ännu mer ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan, dig själv och Juda med dig till fall?»
  20. 20 Men Amasja ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, för att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade sökt Edoms gudar.
  21. 21 Så drog då Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.
  22. 22 Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och en till sin hydda.
  23. 23 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev tagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och när denne hade fört honom till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten ända till Poneporten, fyra hundra alnar.
  24. 24 Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i Guds hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, därtill ock gisslan, och vände så tillbaka till Samaria.
  25. 25 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, död.
  26. 26 Vad nu mer är att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
  27. 27 Och från den tid då Amasja vek av ifrån HERREN begynte man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakis. Då sändes män efter honom till Lakis, och dessa dödade honom där.
  28. 28 Sedan förde man honom därifrån på hästar och begrov honom hos hans fäder i Juda huvudstad.
⟨ 24 2 Krönikeboken 26 ⟩

2 Krönikeboken

gamla testamentet

  1. 2 Krönikeboken 1
  2. 2 Krönikeboken 2
  3. 2 Krönikeboken 3
  4. 2 Krönikeboken 4
  5. 2 Krönikeboken 5
  6. 2 Krönikeboken 6
  7. 2 Krönikeboken 7
  8. 2 Krönikeboken 8
  9. 2 Krönikeboken 9
  10. 2 Krönikeboken 10
  11. 2 Krönikeboken 11
  12. 2 Krönikeboken 12
  13. 2 Krönikeboken 13
  14. 2 Krönikeboken 14
  15. 2 Krönikeboken 15
  16. 2 Krönikeboken 16
  17. 2 Krönikeboken 17
  18. 2 Krönikeboken 18
  19. 2 Krönikeboken 19
  20. 2 Krönikeboken 20
  21. 2 Krönikeboken 21
  22. 2 Krönikeboken 22
  23. 2 Krönikeboken 23
  24. 2 Krönikeboken 24
  25. 2 Krönikeboken 25
  26. 2 Krönikeboken 26
  27. 2 Krönikeboken 27
  28. 2 Krönikeboken 28
  29. 2 Krönikeboken 29
  30. 2 Krönikeboken 30
  31. 2 Krönikeboken 31
  32. 2 Krönikeboken 32
  33. 2 Krönikeboken 33
  34. 2 Krönikeboken 34
  35. 2 Krönikeboken 35
  36. 2 Krönikeboken 36